Musik är oslagbart. Det är ett medium, något som kan bära, ringa in något, som når vårt inre. Det kan påverka våra tankar, våra känslor, vårt humör, vår koncentrationsförmåga. Musik kan bära ett budskap eller förmedla en känsla. Musik når en del av oss som andra medier inte når.
Själv är jag uppvuxen med musik som en naturlig del av livet, både i att utöva musik och att lyssna på musik. När jag var liten ledde min mamma en barnkör i kyrkan. Mer än själva sångerna så minns jag känslan de ingav. Det var sånger som förmedlade tro, hopp, trygghet och frid.
Jag minns när jag i början av 2000-talet gick på Megastore på Sergels torg, den största och främsta skivaffären i Sverige på den tiden det fanns mängder av skivaffärer. Ur högtalarna spelades en underbar låt. En låt som fick mig att vilja brista ut i lyckoskratt och gråt på samma gång. Låten väckte en känsla från min barndom och jag bara visste att jag hade hört låten någon gång förut och att den hade berört mig starkt även då. Det visade sig vara ”Overjoyed”, Stevie Wonders låt från plattan ”In Square Circle” från 1985. Det var på den tiden vi hade kassettband i bilen som gick om och om igen, däribland Stevie Wonder. Där satt jag i baksätet med benen dinglande från bilbarnstolen och min keps med tryck på och njöt av Stevies toner. Samma underbara känsla väcktes där på Megastore, femton år senare. Musik är fantastiskt.
På senare år har jag mer och mer lärt mig att uppskatta även klassisk musik. Jag vet inte om det är åldern i sig som gör det, eller om det beror på att klassisk musik är en underbar kontrast till det ständiga bruset vi har omkring oss nuförtiden. Så många saker krigar om vår uppmärksamhet. Där ger klassisk musik ett unikt lugn. Det klassiska musiken är något att vara rädd om. I en artikel från Svenska Dagbladet tar man upp risken för marginalisering av klassisk musik.
Musik är också något som för människor samman. Alltifrån lovsånger inom frikyrkan till Allsång på Skansen, klubbspelningar eller arenakonserter. Musik får människor att släppa garden.
En stor del av mitt yrkesliv har jag arbetat med människor med demenssjukdom. Även där ser jag hur musik har en fantastiskt fin inverkan på dessa människor. Trots långt gången demens är det många som fortfarande kan brista ut i skönsång av gamla visor och psalmer och minnas både text och melodi felfritt.
Så släpp inte musiken. Släpp inte din sång. Släpp inte den unika melodi som gör dig till den du är. Förenas med andra i livets melodi. Sjung i stämmor, surt eller rent spelar mindre roll. Brist ut i ett soloparti här och där. Gör det med glädje, gör det helhjärtat.